Lucia

Bild 1,2,4 - Tagna på lunchen. Bild 3 - Precis innan det sista tåget.
Denna dag har varit rätt så stressad och jobbig. Först var det upp tidigt för att locka håret och kl 8 skulle vi vara vid det stället där vi skulle lussa. Väl inne och ombytta börjar vi tåget. Allt går som vanligt innan Agnes svimmar. Tog ett tag att förstå vad som hänt med henne men  troligen var det värmen, trängseln och det levande ljuset som tog upp all hennes syre. Sen när vi skulle till skolan så ser vi ett par skor som bara stod där, då trodde Iréne att den personen hade ett andra par med sig och glömt dessa. Då Iréne kört Agnes till skolan så kommer Sofie och Elvira springandes med Linn i luren. Då är hon kvar där borta och kan inte hitta sina skor, men sådan tur var fick vi tag på Iréne och skorna.

Första tåget i skolan gick hyfsat, två personer höll på att svimma. En var Linnea och den andra var Esme. Själv stod jag bredvid Esme då och höll min hand bakom så att om hon trillade så fick man tag på henne. Redan då började jag känna domningar i fingrar och ben troligtvis på grund av lite syre.
Efter pizza till lunch så var det dags för det tredje tåget för dagen. En tjej gick ifrån då hon höll på att svimma. Själv ser jag en annan som står och svajar som en galning och försöker signalera det till Iréne då hon stod på hennes del av rummet. Under den tiden känner jag hur mitt hjärta börjar slå jättesnabbt och kände mig yr. Försökte stå så still och bredbent som möjligt då jag inte ville svimma jag med. Efter ett tag blåste jag ut mitt ljus och då bara stod och mimade då det var i slutet av tåget. Direkt efter utgången så springer jag ut för att få i mig färskt syre. Vet då att många hjälpte mig men har nu ingen aning vem det var. Hela jag bara darrade av att inte ha något syre i kroppen. Den känslan var så obehaglig. Har då aldrig svimmat innan i mitt liv och nu försöka kämpa emot och bara stå och skaka och inte kunna andas var inte det man ville skulle hända.

Sitter nu hemma och tar det lugnt. Hoppar då över träningen ikväll då man fortfarande kan känna sig lite skakig om vad som hänt tidigare.